Sverige mot Montenegro

Sverige har inte visat upp ett välfungerande spel även om det blev två av tre och mycket mål mot Danmark i grundgruppspelet. Insatserna hittills gör att det ser ut som mästerskapet stannar i mellanrundan. Dock hade något annat krävt en mindre bragd.

Mot Montenegro har Sverige ett färskt mentalt underläge även om det är skillnad på skarpt läge och träningsmatcher.

Laget har åkt till Frankrike med en rad frågetecken. Inför handlade det om status på Johanna Bundsen, Sabina Jacobsen och Isabella Gulldén som dragits med skador under hösten. Men även gällande form i synnerhet på spelare som inte får så mycket speltid i klubblaget.

I det defensiva spelet har laget problem med spelare som inte klarar sin uppgift, besluten blir fel och vi får se en del alibi insatser. Det som varit mest slående är bristen på aggressivitet tillsammans med en hel del konstiga beslut som bland annat resulterar i en hel del direkt onödiga tvåor och straffar.

I anfallsspelet ser laget ibland ut att ha svårt att hitta varandra, de tenderar att gå långsamt, i synnerhet med andralinjen och det bjuds på en hel del tekniska fel. Känslan är att det inte är harmoni. Laget känns inte som ett lag och en rad av de positiva insatserna framåt handlar om individuella prestationer. I övrigt är det en hel del som riskerar att vara rätt förutsägbart.

Inledningen bjuder på det som sen ska genomsyra matchen med fina tekniska nummer från Jovanka Radicevic och Majda Mehmedovic på Montenegros kanter och bra individuella insatser från bland annat Olivia Mellegård och Jamina Roberts i anfall för Sverige.

Matchen går rätt tidigt och under första blir det väl tydligt att Sverige inte är i närheten. En skillnad som blir smärtsamt tydlig ikväll, (även om den varit på plats redan i första rundan,) är att flera av Sveriges tekniker inte riktigt kommit på plats i Nantes.

Sverige upplaga Nantes står inte riktigt att känna igen även om det finns undantag i truppen. De som ska ta med sig en bra insats från kvällen men även de fyra matcher sammantaget, i den mån de spelat, är Hanna Blomstrand, Olivia Mellegård, Jamina Roberts men framförallt Anna Lagerquist som är helt klockren i sin roll framåt såväl som bakåt. Mellan stolparna har Filippa Idehn gjort två riktigt bra prestationer mot Serbien och Polen.

Upplevelsen är att det inte finns alternativ som bär när förstavalen inte fungerar. Att flera av de beprövade korten, både i första- och andralinan, som är på plats har fått åka med på gamla meriter snarare än vad de presterat under hösten. Det är absolut spelare med fantastiska insatser i blågult bakom sig men det är också det som är problemet, att det var då.

Sverige har kommit till Frankrike utan att, som det ser ut, inte varit helt förberedda för uppgiften. Ikväll fick vi också en rad tråkiga kvitton på att chansningar inte riktigt burit med nya skador på nämnda Jacobsen, Gulldén men även Idehn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.