Lugi-H65 i match två av tre

Det finns ett halmstrå, om Lugi väljer att leta efter det. Eller rättare sagt två. De finns båda i H65s försvarsspel. Det finns saker att ta i, i Lugis egna försvar men vill laget göra fler mål på klubben som seglat om behöver svagheterna blottas. Det finns en ocean om möjligheter runt H65s vänstertvå utan #14. Samt i det vakuum som blir när Sofia Hvenfelt är på utflykt.

Hade Lugi haft kvar Hanna Blomstrand hade det sett annorlunda ut. Ellinor Johansson som mest huserat på högersex tidigare har fått den otacksamma uppgiften att fylla tomrummet. Det går inte, laget tappar en fantastisk avslutare på kanten men vinner inte i hot på högernio.

För H65s del handlar det om att behålla fokus över 60 minuter, slipa på detaljerna inför finalen mot Sävehof, hoppas på minimal bestraffning när Ola kör med tom bur och fortsätta ställa frågor till försvarande lag, med alla sex spelare.

 

H65 öppnar målskyttet idag med ett riktigt bra inspel till en fristående Sofia Hvenfelt. I Lugis första anfall är det just runt vänstertvå de skapar poäng.

Bortalaget visar upp ett dynamiskt anfallsspel med mycket rörlighet. Laget har stor bredd och är farligt med skyttet från Mässing, Lindqvist och Thorleifsdottir, genombrott i första halvlek främst från Lindqvist samt på sex meter med både Sofia Hvenfelt och inspring från Wall och Gullberg.

Lugi fastnar ofta på aggressiva ljusblå och stoppas från att komma till bra lägen. Mål kommer istället från Jenny Carlsson på sju meter eller en inspirerad Hannah Flodman. Runt treorna ser det idag klart bättre ut i bortalaget.

Lugi har i första halvleken lyckats hålla kontringarna mot sig nere, en avgörande faktor för alla som vill rubba H65. Men, en stor skillnad, som in princip alltid märks i avgörande skeden är att det bättre laget är bättre på att straffa motståndet.

Vid 9-10, H65 vinner bollen och ställer om snabbt, en briljant pass från Thorleifsdottir till Ida Gullberg som är helt ren, 9-11. Passmiss för Lugi i nästa anfall, Anna Olsson i öppen bur, 9-12. Miss på nytt i anfallet efter och Mässing forcerar in 9-13. Det är inte första gången det händer, jagande lag tappar koncepten men det går för fort, det kostar för mycket. Ett eller två måls underläge i paus blir fyra.

Andra halvlek handlar för båda om att hålla fokus och vilja på rätt saker. det lyckas inte riktigt. H65 går ifrån i inledningen, matchen är redan avgjord och andra halvlek ser ut att bli en transportsträcka.

Det handlar i stort om att räkna och inget lag gör sig själva rättvisa. Tyvärr lämnar andra en något bitter eftersmak. Det är bitvis riktigt dålig stämning på plan, och utanför. Kulmen är dels när Lugis bänk spårar ur, det resulterar i två minuter, och en situation mellan Ebba Engdahl i försvar och Mässing i anfall, två Minuter på Engdahl, var det rätt?

Matchen slutar med rättvis bortaseger även om Lugi kunnat reparera halvlekens inledning något.

Lugi saknar tillräcklig kvalitét i försvarsspelet, individuellt är man bitvis alldeles för tafatta och blåögda. Fokus räcker inte till för att hålla sextio minuter även om det bitvis är bra. Utanför den härskande startsjuan är man inte redo. Lugi behöver ett rejält lyft i målvaktsspelet, gapet blir extra tydligt när Jannike Wiberg på andra sidan gör en fantastisk insats mellan stolparna, två kanonmatcher av henne. Anfallsmässigt i Lugi så är det återigen Hanna Flodman och straffarna som gör att man är med.  Melissa Petrén gör bra saker men behöver göra fler poäng. Frågetecken kring Jenny Carlsson som fick en rejäl smäll i andra, status på henne?

Matchserien är avgjord, för Lugis del handlar det om att verkligen ha kvalitét fram tom onsdag kväll, ta fram det sista och sen stänga en svajig säsong.

För H65 så är det återigen detaljer, försvarsspelet runt lagets tvåor är bitvis riktigt svagt, i mittförsvaret var första halvlek ett steg framåt, i andra var det sämre. Kantspelarna som briljerat under säsongen hade svårare idag med få bollar att arbeta med. Evelina Källhage och Ida Gullberg förvaltar ändå sina möjligheter väl. Anna Johansson hade en jobbig kväll, Anna Olsson och Mikaela Mässing har mer att ge även om Olsson, viktigt, är 100% på sju meter.

Oavsett så har varken Lugi eller Sävehof nycklarna som krävs för att guldet ska hamna någon annanstans än i Höör. Speciellt inte om Wiberg fortsätter så här.

 

Tre ta med sig hem…

Jag köper att det går upp en nivå i slutspelet. Laddningen är större, varje match avgörs och alla sekvenser kan leda fram mot en eventuell final. Jag ser en negativ utveckling som jag inte sett sätt tidigare, vissa närkamper, gärna runt treorna, (det behöver inte vara en trea,) men det är mer våld nu, inte kamp utan våld. Sävehof visade en del av det i måndags mot Jenny Södrén, idag är det H65 som missar nyanserna med grovt försvarsspel mot Jenny Carlsson och Olivia Löfquist. Sen har det detta slutspel varit en markant skillnad i bedömningen, t ex är straffskörden i min upplevelse högre men, varför ta de lätta straffarna när ni inte gör något och de onödiga, det grova?

Lag i slutspelet behöver ha spelare att kunna gå runt på. För att vara redo för tuffa tunga matcher, Lugi har inte det och räcker inte över 60 minuter.

Frågetecken nr 2 är för Månssons absoluta nyckelspelare Emma Lindqvist, mängden tejp på hennes lår ökar för varje match som spelas, status på det?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.