Den sämsta Premiären?

Kristianstad gör den sämsta premiären som går att göra.

Ikväll går lagen ut med olika väldigt olika förutsättningar. Sävehof har en solid grund och har kunnat arbeta långsiktigt samtidigt som de i varje given trupp har en stabilitet som har möjlighet att nå SM guldet.

Gulsvart är en gediget, tungt lagbygge som nu under nytt ledarskap ska göra det de kan för att ta sig ut i Europa igen och försvara den inhemska titeln. I truppen finns en mix av en rad egna produkter, unga tjejer som får förtroendet, få värvningar och de mer erfarna i form av Johanna Alm och Elin Hallgård. Även om hyllade Ida Odén gjort sin sista match för den här gången tror jag inte att det kommer göra några större avtryck.

Kristianstads damer, eller snarare organisationen, har å sin sida ett speciellt anslag. De lever i skuggan av herrarna och har en rad avgörande utmaningar som skiljer sig från de flesta av ligans övriga lag. I kontrast till gästernas guld har de från förra slutspelet en svag kvartsfinalserie mot Lugi med sig.

Sävehof startar bäst och går på de första 6 minuterna upp till ledning med 5-0 när Kristianstad tar sin första time out. Den hjälper inte utan Sävehof utökar istället till 7-0 innan hemmalaget efter 10:54! spräcker nollan.

Omställningarna hamnar ofta hos snabba och skarpa Olivia Mellegård som inte missar mycket även om ribban fick en bra smäll en bit in i första, då kanske fokus var nere någon procent eftersom FA laget på andra sidan inte var på plats.

Det är ingen tuff dag på jobbet för duktiga Wilma Andersson i Sävehofs mål som redan tack vare Kristianstads generositet har tagit en bra position för att vinna assistligan. Sävehof vinner bollen i försvar genom hennes räddningar, bollstölder, passmissar och svaga avslut.

Det går långsamt för Kristianstad som växlar, växlar, växlar men inte kommer någonstans. Spelarna är inte i samma skick som motståndarna och det går tungt. På de första trettio minuterna förmår de orangea fem mål framåt. Det är inte mycket som stämmer. Sävehof har en ny tränare och har en del nya detaljer i sitt spel. Kristianstad har bytt ut halva truppen.

Laget verkar inte var förberett för sin premiär överhuvudtaget och det skiljer mil mellan lagens kapacitet. Det är många tekniska fel, skyttet är ärligt och görs i regel i svåra lägen med en, två eller tom tre spelare i block. Spelare för spelare är Sävehof bättre, de är snabbare, mer påkopplade, mer noggranna och betydligt bättre tränade. Den som idag visar glimtar av sin kapacitet i hemmalaget är ett av nyförvärven, Andrea Jacobsen.

Kristianstad är ett köpt lag, ja även i år, som inte visar hjärta och förmåga att samarbeta. Det finns bitvis undantag ikväll i Martina Weisenbilderova och en oförstörd Sally Sivertsson.

Det är alldeles, alldeles för mycket som brister. Laget springer inte ens hem fullt, vad är det för fel? Se till att ta hemjobbet, det får anses rätt grundläggande och något av det enklare för en tränare att arbeta med? Hemspringet var inte på plats förra året heller med ni har ju haft tid att träna?

Inför matchen sa lagets tränare, Ulf Schevert, att det kunde gå lite hur som, det tyder på en grundmurad tilltro till den egna förmågan!? Eller var det en friskrivning och förväntan om ett stundande vilda västern.

Inför andra säger Sävehofs tränare att de inte ska släppa Kristianstad över tio mål. En god ambition som inte riktigt höll men det säger något om skillnaden mellan lagen.

Väl igång i andra fortsätter raset och under de första arton minuterna gör Kristianstad tre mål.

De två favoritsekvenserna är när Johanna Ahlm, efter att Carlström passat bollen bakom Weisenbilderova, lyckas frispela Johanna Forsberg som är ren, från inkast! Och sen Mellegårds bollstöld efter ett Kristianstadsavkast.

Detta är ingen värdemätare för Sävehof överhuvudtaget men likväl är det ett bra genomförande och många bra spelarinsatser. Redan nämnda Olivia Mellegård och Wilma Andersson är de som sticker ut mest. Laget har fått ytterligare ett år tillsammans och har fått in Nina Dano och återvändaren Tilda Olsson på nio meter. Sävehof är i min uppfattning starkare än förra året och vi kommer inte se den genomklappning vi såg förra hösten. Det största frågetecknet är dock på spelförande, finns den fart laget behöver?

Jag har nu en rad frågeställningar som främst Kristianstad ledning men även spelare behöver ta en lång, rejäl funderare på. Och, det är samma som tidigare säsonger…

Vilka är våra grundläggande värderingar?

Var är vi någonstans?

Var ska vi någonstans?

Hur ska vi ta oss dit?

Tittar ni er runt omkring i Sverige, vad är det som skapar framgång på damsidan?

Klubbens mål är bland annat att ”vinna SM Guld 2020” och ”Minst en lokal spelare på varje position” hur är prognosen för det?

Tre ta med sig hem…

Kommer Kristianstad rannsaka sig själva och på allvar jobba för en mer positiv utveckling?

Oavsett tycker jag att det efter kvällens miserabla insats är läge att ta tjuren vi hornen, acceptera den mer eller mindre förlorade säsong och ta ansvar. AVGÅ Alla!

Svensk inhemsk topphandboll är för ojämn vilket är negativt i en rad avseenden.

Många givna resultat skrämmer bort tv- och livepublik och intresset i allmänhet. Sparringen för topplagen är inte tillräckligt bra, det blir extra tydligt när de kör träningsmatcher mot danskt och norskt motstånd.

Idrotten är verkligen långt efter när det gäller jämlikhet. Dags att vi alla verkligen tar ansvar för utvecklingen och frågar varför näringsliv och det offentliga inte gör mer för damsidan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.